Citronlundsridning i Torrevieja
Denna är ifrån Don Miquel De Salinas......De Salinas betyder saltsjöarna... En liten ort som ligger precis vid Torreviejas saltsjöar. För att komma dit kör vi genom kilometervis av citronlundar.För mig som är en tvätttäkta skåning är det oerhört exotiskt. Det är inte bara citroner, det är alla möjliga sorters citrusfrukter. Månaden är Oktober, det sägs att man skördar i November, det ser jag fram emot. Träden är nogsamt inhängnade bakom rejäla metallstaket med grindar som hade stått emot en pansarvagn typ. Vi får leta noga för att komma dit och när man känner sig som mest förrvirrad så ser man en liten vägvisande skylt nertryckt i en buske. Sista svängen är helt ljuvlig. En fallfärdig gård med alla möjliga exotiska fruktträd i , Granatäpple, fikon och en massa saker jag inte vet vad det är. En höna och en tupp spatserar stolt omkring med sina småkycklingar mitt på vägen. En gammal farbror pysslar ömt med sin nästan lika gamla traktor.
Jag börjar tvivla på att det är här jag ska? Jag letar efter en ridanläggning men jag kör snällt igenom gården och kommer till nått som ser ut som en paddock och en byggnad. Jag parkerar och möts av en skygg terrier. Så skygg så man undrar hur mycket stryk den har fått....
Den följer med oss in på gården och där finner vi en rad av boxar med blandade innevånare. Vi träffar en vacker brunögd tjej och ber om titttillstånd och info om verksamheten. Vi får gärna se oss omkring och det gör vi.
Sett med svenska ögon så chockeras man lite men man måste se det genom spanska glasögon. Vi befinner oss i Spanien och det är annorlunda där.
Boxarna är under tak men stallgången är under bar himmel. Välsopat och välordnat på ytan.
Hästarna är vid gott hull men liksom så där själlösa som de blir om de aldrig får se solens ljus annat än med ryttare på ryggen. De har gott om strö i boxarna, men kanske lite för smutsigt för ett svenskt öga? Vissas hovar är bedrövliga, speciellt verkar det vara stonas hovar som missköts av nån okänd anledning. Långa, med veck på framsidan och liksom böjda....
De som är ”välskodda” har extremt höga trakter och oftast har de sulor runt om, hela.
Vi komer till en storbox under öppen himmel på kanske 10*5 meter. Där går en åsna och en ganska explosiv halvblodshäst. Det är tydligen ägarens hopphäst.
Lite längre in kommer vi till en hage, den har stallväggar men inget tak och där går till min glädje några hästar. I sverige hade hagen räknats som en trist ruta men här innebär det iallafall att de slipper stå i en mörk box (alla boxar var fönsterlösa) och kan röra sig en smula.
Till höger om oss är det inte vackert. I boxar med samtliga väggar från golv till tak gjorda av runda järnrör, dvs väldigt fängelsehåleliknande står tre PRE hingstar inspärrade. Den ena är våldsamt upphetsad och skriker och kastar sig konstant mot sina grannar. Den står i mittboxen och får aldrig ro på nått håll....Känns som att man kunnat hitta en trevligare lösning på det hela. Den hade rentav mått bra av att stå i en av de mörka totalt instängda fängelsehåleboxarna.
Den trevliga tjejen börjar nog tycka att vårt granskande är obehagligt så hon kallar på oss att hon vill visa en sak. Hon öppnar boxen till en vacker palominofärgad häst som är totalt genomsvettig. Hon går in till den med spö i handen och när hon närmar sig den så kastar den sig ner i en bugning och kastar sig lika snabbt upp igen......Den verkar nervös. Får mig att undra hur man får en häst att göra så....
Vi bokar in en ridlektion till nästa dag. Det ska kosta 15 euro i timmen. Jag och min 5 åriga dotter ser fram emot Spaniens första ridtur.
Vi möts av två hästar som står uppställda på gången och hon säger att vi får borsta om vi vill annars gör hon det. Jag slipper gärna men dottern tycker att det är kul så jag hjälper henne. Hästarna är otroligt snälla och tar noga hänsyn till den lilla tjejen.
De sadlas med vanliga engelsk utrustning. På frågan om hjälmar får hon rota länge och väl men hittar så småningom ett par gamla kaskar med gummiband under hakan.
Vi börjar i paddocken. Jag får rida själv men dottern är ju nybörjare. Tjejen visar ett otroligt handlag med barn. Dottern kan ingen engelska så lektionen blir en kombinerad engelsklektion/ridlektion.Hon får lära sig stopp, start och trav. Och inga dubbelhjälper tillåts. Utan fram är BARA drivning och inget drag och stopp är bara dragande och ingen drivning. dvs keep it simpel stupid, inget onödigt dragande i hästmunnar. Otroligt trevligt att man lär ut det till småbarn.
Jag är väldigt imponerad över hennes pedagogik.
Jag känner det på hästen jag rider. Den är oerhört fin i munnen, stannar för en lätt spänning av skinkorna, svänger för mina höfter och det är ändå ingen välriden häst utan en helt vanlig ridskolehäst, lite stel i sidorna och lite ogenomriden. Det verkar vara en grundfilosofi här, lite åt westernhållet. Inget får våra stabila hästar ur balans, de är fullkomligt trygga och jag sitter och slappnar av och myser lite av att åter sitta på en hästrygg.
Efter en halvtimme eller så rider vi ut en skritt och travrunda mellan citronträden. Hur häftigt är det för en skåning? Hunden följer med och jag får höra att den frivilligt flyttade dit för 8 år sen och sedan dess är det gårdens råttfångare vilket den sköter med bravur.
Dottern är stolt och glad och när vi kommer tillbaka till stallet möts vi av ett gäng glada engelska kvinnor i 40 års åldern. Av deras glada tjattrande så förstår jag att de är stamkunder här. De visar stolt upp sina nyinköpta shortchaps och diskuterar vem som ska rida vilken häst idag...
Jag är nöjd, dottern är nöjd, det verkar finnas stammisar här....Så ja, det är inte svensk standard på hur hästarna har det men de är snälla, glada och vid bra hull så jag kan rekommendera det till glada hobbyryttare som vill rida på ett glatt och otvunget sätt.
http://picasaweb.google.se/Lindaocherica/DropBox?authkey=Gv1sRgCMCSvND74aOFWw&feat=directlink
